Finally!

Nu är de på plats. Tvättmaskinen och torktumlaren. Det är som om badrummet blivit helt. Som om ett hål har fyllts. Det är vackert.

Hard rock hallelujah

De snygga flamesbyxorna fick Nina som välkommen -till -världen-present av Emma och Paulina för sisådär 11 månader sedan. Passar fint nu :-) Illustrativt också idag när jag sitter tyst som en förskrämd hemmafru i soffhörnet och är sjuk med hantverkare i huset och Helena ute på promenad med Nina.
Tystnaden bryts då och då av introt till Sweet child of mine med Guns and roses som hantverkaren uppenbarligen gillar så mycket att den får vara mobilsignal. Tyvärr gillar han den nog så mycket att han alltid blir arg på den i andra änden som gör att han inte får lyssna klart.
Man kunde tro att hantverkaren är den som skulle installera tvättmaskinen. Inte då. Hantverkaren är vår vaktmästare. Samma vaktmästare som sa att jomenvisst det är bara att koppla på.
Och i morse kom leverantörerna av maskinerna och hann inte ens titta in i badrummet innan :
-Men, det är ju inte draget vatten och avlopp!

Grrr. Jag direkt på luren till vaktmästaren som sa att nämen det hade han aldrig sagt. Nåväl...nu har han tillbringat senaste 90 minutrarna på badrumsgolvet i alla fall.

Hoppas verkligen vi får se minst tre Greys anatomy-avsnitt ikväll. Och att min feber drar sig ner till cirkus 36,5 igen så att allt blir som vanligt.

Bad

Badet fixades. Flaskan fixades. Nina var mycket sömnig och somnade snabbt. Det var som om det gick lite för enkelt. Lite för snabbt. Två flaskor till och ett blöjbyte senare jobbar the other mother fortfarande med nattningen. Just nu är det dock så tyst att jag knappt vågar låta tangenterna knattra.

Världens finaste är hon. Och minsann. Attityd.

Imorgon kommer tvättmaskinen. Och tumlaren. Det är fest.

Något att bita i

Dale Cooper: Harry, I'm going to let you in on a little secret. Every day, once a day, give yourself a present. Don't plan it. Don't wait for it. Just let it happen. It could be a new shirt at the men's store, a catnap in your office chair, or two cups of good, hot black coffee.

eller:

Deputy Tommy 'Hawk' Hill: One woman can make you fly like an eagle, another can give you the strength of a lion, but only one in the Cycle Of Life can fill your heart with wonder and the wisdom that you have known a singular joy.

Förmodligen sånt som Nina funderar på medan jag glatt kör vagn på stadens gator. Idag vågade vi oss outback till stadsdelen söderut för att hälsa på såväl tant Emma som farbror Sverker och de andra. Detta, och det faktum att Nina såg mamma på tv gjorde kvällens nattning till en extra utmaning men nu slumras det gott i alla fall.

Mamma är med i inslaget efter värnpliktsavhopparen.

Du är...du är religion

I morse i hallen konverterade vår dotter från den förmodade Springsteenismen ( ok...det kanske mest är en projicering..) till...en annan religion.

Det gick över ganska fort.

Drömjobbet

Hejdå till drömjobbet. Förvisso bara en och en halv månad långt men hejhej vilken merit det skulle ha varit.

Kangaroo day

Jodå, det är säkert en fas. Man har ju läst lite utvecklingspsykologi. Nina vill vara med mamma. Hela tiden. Överallt. Intill. Och om mamman då till äventyrs vill (vill och vill...)göra något som kräver armar och händer som exempelvis städning, ja då är det baby-björn på.
Tur att Nina inte är ett tungt barn. Jag har hört att andra barn i hennes ålder väger 10-12 kg.
Jag ska köpa träningskort nu.

Barnarbete

De säger att det är bra för barn att vara delaktiga i arbetet. Och Nina ser ju glad ut.

Rock´n rollfika

Att både Nina och goda kamraten Molly skulle vara stilla samtidigt är ju lika sannolikt som att det skulle vara skönt väder i januari. Trots detta härstammar bilderna från en fika i Limhamn.

Söndagstristess

Det finns nästan inget värre än söndagar med tvättid mellan 19-22. Allt är fel med det. Till att börja med så är passet inte tillräckligt långt för att all tvätt ska hinna bli tvättad vilket gör att det vi verkligen behövde ha tvättat inte blev det. Det förstör alla försök till underhållning (tv eller film) eller umgänge eftersom någon av oss måste gå iväg minst en gång i halvtimmen.

Det blir dessutom en dålig början på den kommande veckan också eftersom vi inte går och lägger oss i tid.

Denna helgen skulle maskinerna ha beställts. Detta event är nu på grund av omständigheter framflyttat till onsdag kväll.

På bilden Pildammsparken i typiskt januariljus och väder.

Ren, renare ...morot?

Och redo för helgfirande gav sig Ninafin ut på stan efter att ha duschat för första gången! Dusch mitt på dagen kräver möte med fön och på bilden kan resultatet beses. Fotografiet, liksom fika med kompis Emma, avslöjar också att syftet med duschen kanske inte helt uppnåddes.

-"Oj, hon ser nästan solbränd ut " var ju en fin omskrivning för "men herregud, låter ni ungen gå ut på fin fikalokal med hela morotsburken kvar i ansiktet?".

Så, hemma igen efter en lång promenad med grötintag och annat skoj avslutades dagen med ett hederligt baljbad.

Att älska en björn

När allt annat, såsom humöret, sviker är alltid babybjörnen med sina stadiga reflexer en vän att lita på.
Nu sover sessan, och mammorna är ungdomliga och ser på grammisgalan och jag har just bränt drygt 600 kr (fraktfritt!) på cd-on.

Självdestruktiv granne

Briggen blue bird av Hull med Thåström. Visst är det en bra låt. Rent av fantastisk. Men, vill vi höra den på högsta volym när vi nattar Nina?NEJ DET VILL VI INTE. Snart ska jag hoppa ur mina snälla mjuka kläder och ta på mig min hårdare personlighet och antingen gå upp och säga till grannen, vi kan kalla honom för Jonas, eller så formulerar jag ännu ett välkommaterat mail till hyresvärden.
Förresten, vi kallar honom Surabaya-Johnny. Den spelas just nu. Och jag tror att bara för att den fick mig att tänka på min gymnasietid så blir det mailet.
Nej, gymnasietiden var inte den bästa tiden.

Mamma på stan

Ut tidigt på stadens gator för att sugas på blod av de stadiga sjuksköterskorna på Ellenbogens laboratorium. De öppnar åtta och fast jag och Nina var där redan tio i fick vi kölapp nummer sju. Gömde oss så långt bort som möjligt i rummet från alla vandrande virus och bakteriehärdar. Men, kvart över åtta var vi ute igen och började patrulleringen. Efter återlämnande av helgens dvd-filmer( SissElaK, Bourne Ultimatum och Simpsons-filmen) och införskaffande av allehanda blöjbytartillbehör ( ja, jag vet att det här inte är så intressant men i helgen bestämde jag mig för att överträffa Arja Saijonmaa i konsten att bre ut sig långrandigt) såsom torr och våtservetter på Hemköp Värnhemstorget (orkade inte gå in på Coop) gick vi sakta hemåt.

Utanför tingsrätten var det fullt pådrag av polisbilar och kortväxta, svarthuvade och ganska bleka tonåringar. Eftersom Nina sov och Ring P1 var ganska jobbigt just då blev min nyfikenhet så stor att jag blev tvungen att stanna till och fråga en liten klunga om vad som pågick. Följande scen utspelade sig:



-Förlåt, men jag är så nyfiken, vad är det som händer här?

Två tjejer med palestinasjalar över näsorna tittar förvirrat först på varandra och sen på mig.

- Alltså, varför är ni här?, försöker jag förtydliga mig.

-Eh, det är..rättegång.

De flackar nu med blicken och söker stöd hos två andra huvflickor en bit bort som ansluter.

-Jo, jag förstår det, men är det någon särskild rättegång frågar jag försiktigt.

-Ja...eh...alltså det är en nazist och en antirasist...som nazisten begått brott mot..säger den ena.

-Ja, och så är vi här...om det skulle komma några nazister...säger huvflicka två.

-Ok, lycka till då. Sa jag.



Och de såg plötsligt så glada ut. Surrealistiskt. Dels att de knappt visste varför de var där och dels att jag faktiskt stannade och frågade. 2008-hitills ett överraskande år.

Och så läser jag tidningen nu.

Fy f-n vad kallt!!

Ok. Ingen värme. Inget varmvatten. Tankarna går till utvandrarna av Vilhelm Moberg. Enda skillnaden är den lilla värme som strålningen från laptopen ger ifrån sig i mitt knä. Precis när Nina somnat ringer vår gulliga granntant på för att fråga om det bara är hos henne det är jättekallt. Begripligt eftersom hon hade sex grader varmt hela februari för två år sedan när vi flyttade in.
Vid kontroll genom fönstret av fru ( som fortfarande inte stelnat) framkommer att det inte längre snöar. Men halt.
Å andra sidan. Om bara en månad är det dags för första deltävlingen. Jag planerar redan.

Så cool

Jag vet. Jag var kär redan när hon var psykopat i Farlig förbindelse men i Damages...my god - en förebild.

Jobbar på

Mitt i arbetet med att matcha de rödorange ikeaboxarna blev Nina än en gång avbruten av den fotograferande mamman.

Då och då diskuteras i hemmet vilket yrkesval som blir Ninas. De senaste dagarna har jag med viss lättnad kunnat konstatera att Ninas förutsättningar för att bli exempelvis urmakare är oändligt mycket större än mina någonsin varit. Vilken finmotorik!! Jag vill ogärna vara en mamma som skryter men när vi bygger klossar kan hon med lätthet se vilken kloss i mitt bygge som inte är bärande och därefter plocka bort den. Med lätthet!

Brrr

Tre minus i Malmö när det blåser. Då är det kallt. Men visst har vi det ganska fint i våra kvarter?

Världens finaste Nina sover gott och meddelar att hon i likhet med andra kända fotomodeller inte kommer att kliva ur sängen för småpengar.

Mellandagar och nyår

Nina har ännu inte smakat vare sig choklad eller något annat sötare än banan och Hipp-desserter. Men hon vill!

Badandet är fortfarande en kul aktivitet.

Förberedelserna inför nyårsfirandet var kul. Till viss del. Särskilt bordsdekorationen.