Miracle of miracles

Man vågar knappt säga det men för det första har Nina varit feberfri hela dagen idag. För det andra så somnade hon i sin egen säng redan halv sju. Ett annatmirakel är att jag fick en Ipod av mina kollegor i hejdåpresent. Wow, som om jag skulle ha kunnat glömma dem ändå.

Och bloggrubriken, en glömd favorit. Drypande av bitterhet, men oj så vacker.

Alla dessa succéer!

I fredags bärgades sju spridda platser till delfinal 4 i Malmö.

Febertopp!

Efter en heldag i Ängelholm och Vejbystrand vaknade Nina 4.45 natten till söndag med feber. Det var ju inte direkt jättelängesen. Slagna hjältinnan vilar i soffan och mammorna vattnar och ger Alvedon. Idag efter lunchsovningen toppnoterade (hoppas vi) Nina på hela 39.7 grader. Oj,oj, oj.

Breaking news 2!

I dag hände nummer 2 i pottan. Så bäst i världen är Nina.

Mange manga!

Vilken söndag. Tåg 9.42 från Svågertorp mot Humlebaek. Nyfunna danska vänner med dotter klev på i Hellerup (där vi faktiskt bytte vagn eftersom den trevliga danska tågvärdinnan inte ansåg vår tågvagn sundhetsbefrämjande för barn, toaletten hade visst sprungit läck...över hela golvet).

En vacker dansksvensk höstdag. Lousiana. Det var sjutton år sen vi var där senast trots att avståndet under många år inte varit mer betydande än idag. Barnet J hade blivit mycket större sedan vi träffade henne senast och blir ett helt år i december. Men går redan på vaggestue ( danskdagis, de är inga mesar inte de på andra sidan bron).

En av de danska mammorna har ett av världens kanske bästa jobb. Hon jobbar på BØRNEHUSET på Lousiana och ägnar dagarna åt att inspirera unga besökare att göra konstnärliga grejer. Dessutom; det är ju ingen ful arbetsplats. På bilden ovan ses J och Nina jobba vid Manga-teckningsbordet.

Mangautställningen var så fantastiskt bra. Nya och gamla teckningar, olika stilar, videoinstallationer. Nina sov igenom allt och vaknade lagom till Kirkeby. Han är också bra. Vi köpte den här utställningsaffischen döpt till Flykten från Egypten.

På hemvägen fick jag en idé. Bra tyckte jag själv och fick inte direkt mothugg. Varför inte åka vi Helsingör och ta färjan över till Helsingborg och åka den vägen hem. Jag var så sugen på att åka lite färja liksom.

Men, när man åker från Helsingborg mot Malmö..då kommer man ju liksom aldrig förbi Svågertorp. Där bilen stod. Åh, kul att vänta i dryga 20 minuter på centralen för att avsluta dagen med en tur dit. Nu sover dock alla i familjen. The other mother i soffan och Nina efter sju minuters effektiv nattning i sin egen säng.

Öppna förskolan

..de här bilderna är från förra månadens öppna förskola för regnbågsfamiljer. Jag har så kul. Nina också. The other mother är bara snygg.

Välkommen, welcome, bienvenue y willkommen!

En liten skön Albert har landat hemma hos kompisarna i den tionde stadsdelen. En av de vackraste pojkar den här familjen har sett. Såna tår, såna händer och såna ögon! Redan en skön personlighet. Nina var hänförd. På bilden Alberts föräldrar och Johnny (som som vanligt fräste så fort han såg undertecknad).

Föräldramöte

Jag fick äran att gå på vårt första föräldramöte i tisdags. Jag börjar så smått hämta mig. Utan att säga för mycket vill jag säga att jag är full av beundran personalen som står ut med vissa föräldrar och deras inte alltid rimliga krav och önskemål.

Långt emellan och kort

När förkylningarna duggar tätt är det längre mellan inläggen. Redan i fredags blev the other mother uppringd och fick hämta gullunge på dagis. Och på söndagen kom febern. På måndagen vabbade the other mother och tog med Nina till doktorn som gav penicillin efter konstaterad öroninfektion. Nina har fått penicillin två gånger. Jag berättar detta eftersom det har gett reaktioner liknande de jag föreställer mig att man får om man berättar att man fått ett förstahandskontrakt på en tre i Stockholms innerstad efter att ha köat i mindre än 15 år. - Oj, fick ni PENICILLIN! DET har aldrig mina barn fått.
Ja, jag har hört talas om multiresistenta bakterier men är man sjuk så är man. Och det funkade ju. Trodde man.
I tisdags, dags för mig att vabba. Allt verkar bra. Feberfri vid niorycket på morgonen. MEN, efter nattningen återkommer den. Så, vabb hela veckan hitills. Idag har det dock varit schysst temperatur med toppnotering på 37,3 så om allt funkar i natt så är det dagisdags i morgon.

Ingen klubba

För andra lördagen i rad lunchade Nina hos sina idoler i Hjärup. Lördag är en bra umgängesdag men den har ju ett inbyggt problem som snart kommer att visa sig. Det avslutande g som finns i alla veckans dagar står ju på lördag för godis. På bilden ses S:s dumleklubba passera Ninas näsa på precis lagom luktavstånd.

Breaking news!

Nej, ingen ny räntechock men väl en pottchock! Mitt under brinnande arbetsplatsträff igår eftermiddag fick jag ett sms från the other mother som innehöll informationen att Nina kissat på pottan 2 (!) gånger på dagis igår!!! Och vi som inte ens börjat träna henne. Vi är så efter. Och, när hon gick upp imorse-raka vägen in på pottan och kissade igen.Integritetsgränsen går vid bildbevis.

Fick bullar och kakor!

Jodå, familjen förnekar sig inte. På kanelbullens dag var vi ute och turnerade i Skåne. Lunchstopp i Hjärup hos syskonen A och S där vi smörjde kråset med pasta och kokkorv (ja, det var ett ord som såg dumt ut).

När Nina hade somnat efter lunch kalasade mammorna och de stora flickorna vidare på smaskiga småkakor. Vid halvtretiden rullade (japp) vi därifrån och körde ett par kilometer in till Lund för nästa fikastopp. Där var det först mackor med allehanda pålägg och de hade minsann bakat kanelbullar! Trots tvåbarnschock! Jag erkänner mig återigen slagen. Nedan bild på storasyster O. (Som INTE kallas för stora O).

Kanelbullens dag

Det är kanelbullens dag imorgon. Och jag har inte bakat. Kan inte baka. Har inga ingredienser hemma. Det är ju som att missa julafton.

Z-z-z-z-z-z-z-z-z

Det sovs i mitt hus. Halv nio en fredagkväll. The other mother har någon form av tandvärk som måste bli ÄNNU värre innan den kan åtgärdas och Nina, ja hon är ju i den åldern att hon accepterar John Blund-sångens rader om "läggdags, det är läggdags, för klockan slagit sju". På tal om John Blund så kan det inte nog understrykas när det gäller barnkultur: Familjen Poof!