Driver dagg, faller regn

Hemma igen efter dagens promenad som tog oss ända ut till handikappbadet på Ribban, upp genom de fiiina villorna och Regementsgatan hem via Gustav adolfs torg för att hämta metro. Inte för att jag hunnit läsa sydsvenskan ännu men jag vet i alla fall att det snöade för första gången sedan 1918 i Rio de janeiro igår! Mediatränad, fast på ett annat sätt, hann jag under vägen lyssna på två program i P1; Plånboken och Föräldrar. Fantastiskt givande. Nu vet jag till exempel att om man är 72 år gammal och har en lägenhet som är värd 1 miljon obelånad givetvis) så kan man låna på den lägneheten och få ut 270000 kr men om 20 år så är skulden uppe i 880000 kr och det gör ju i och för sig inget för då är man 92 år men tji får arvingarna liksom.
Promenaden var skön, det oerhörda regnet som åter dränkte staden mellan 9-10 hade upphört och en liten stund var det minsann solglasögon på. Nina sov i början av promenaden men var sedan vaken och strålade glatt mot allt hon såg - mest trädtoppar och insidan av vagnen. Och mamma.
Och, han kom; vaktmästaren. Med sugproppar och allt och nu har Stenalinebåten seglat vidare till någon annan stackares kök. Och- han har rensat ventilen i badrummet så kanske kanske blir vi tvungna att gå någon annanstans för att bada ångbastu framöver.
Nästa projekt är att akut få en klipptid till mig. Tur för eventuella läsare av bloggen att jag ännu inte greppat bluetoothprylen. Ogräs. Ringde till min vanliga frisör men de hade inte tid förrän på fredag. Så blir det ju när man begär tid efter fem...varför finns det inga frisörer med anställda barnflickor som vaktar barnen medan man klipps. Nu kanske Nina ännu är för liten för att jag skulle vilja lämna bort henne till en tuggummituggande 19-åring medan jag klipper mig ( hej fördom!) men i alla fall. Gratis affärsidé.