Ja, så sa han doktorn på Ahlmansgatan som skrev ut sötnosens allra första penicillinkur. Toppnotering på feber igår ledde till allra första vab-dagen idag.
Men låt oss stanna upp ett tag vid Ahlmansgatans jourvårdcentral. Vi hade tur, kom dit fem i fyra och var därifrån med e-recept redan halv sex. De tillämpar sedan april triagemetoden kunde man läsa på en av all informativa skyltar som satt uppsatta i väntrummet. På andra kunde man läsa att de tillämpar nolltolerans mot våld. Hela tiden patrullerades väntrummet av en väktare som dessutom eskorterade läkare och sjuksköterskor fram och tillbaka. Jag är fortfarande i lätt chock över detta.
Hur som helst, i morse var Nina rejält mycket piggare efter två penicillindoser även om Kåvepenin frukt nog aldrig kommer att ses på som ett av de lyckliga tidiga barndomssmakerna. (Man kan inte annat än förvånas över att medicin trots all forskning 30 år senare fortfarande måste smaka så illa. Jag vet vad jag talar om, slog ut en flaska gammal Mollipect i vasken (förlåt naturen) i förmiddags och jag har fortfarande lätta rysningar bara jag tänker på det.) Feberfri hela dagen så det blir nog nystart på dagis imorgon om inget oväntat händer. Lite oväntat är att hon ännu inte somnat trots en relativt kort lunchlur. Måste vara bristen på utelek. Hoppas det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar